lisahdk.blogg.se

 

Att arbeta med stop motion och animation i skolan tror jag är en riktigt bra ide! Det kan göras i alla åldrar, i grupp eller individuellt. Det är (enligt mig) roligt och har inte samma tyngd av prestation som mycket annat i skolan har, utan kan arbetas med undersökande och utforskande. Att arbeta med enklare animation tillsammans med en föreläsning tror jag ger en bra förståelse för hur man jobbade förr och hur man jobbar i dag. Eftersom man sedan omsätter delar av det man hört i praktiken har jag en övertygelse av att man befäster kunskapen och minns mycket mer av informationen som gavs.

Arbetet kan utföras i ditt eget tempo och du har kontroll över vad som sker hela tiden. Något som Johannes Nyholm talar om. Dock säger han att du kan ha kontroll men du kommer inte ha full kontroll över resultatet.  För mig är det med lite skräckblandad förtjusning att inte riktigt veta vart man är på väg under fotandet. Att inte ha möjligheten att titta och ta om.  Precis när jag nu har skrivit det inser jag att det är precis så jag har jobbat så många gånger förr. Jag har en vision, jag försöker genomföra det och sen får jag göra det bästa av situationen av det materialet jag har.  Framför allt i de projekten vi har på HDK. Tiden räcker inte riktigt till om man ska göra allt igen. Vilket på ett sätt är lite av charmen.
Lisa Jeannin pratade mycket om att man få vara beredd när tillfälle ges. Händer det något eller att jag ser något spännande så ska man inte dra sig för att agera på det utan ta tillfället i akt. Materialet som sådant tillför mycket av känslan på animationen. Arbetar man med lera i skolan så är det näst intill omöjligt att göra något felfritt och framförallt något som håller sig så. Det ger en känsla och en frigörelse från det perfekta på något sätt, en charm i sin ”tafflighet”

Mitt arbete med stop motion och med Gunvor (min karaktär)  började  som vanligt med att jag inte kunde bestämma mig för en händelse som skulle utspela sig. Började leta klipp som kunde inspirera men insåg snabbt att det gav ingen inspiration den här gången. Jag gick tillbaka till vad jag hade för minnen med animation och leranimation sedan tidigare. Självklart fördes tankarna till Wallace och Gromit. En succé som påbörjades 1985, något som även Midhat ”Ajan” Ajanovic tar upp i sin bok.  Wallace och Gromit är den ”ler” animation jag har sätt som barn och fascinerats över.  Kring detta fördes mina tankar till att jag ville göra en gubbe, en äldre herre, kalla det va du vill.  Vidare gick mina tankar till filmen Up som är skapad av Pixar och den äldre huvudpersonen i filmen fick stå som inspiration till min karktär.  Genom utbildningen har det varit mycket snack om medelålders vita män och jag kände att jag ville göra en figur som var äldre. Jag kunde självklart även göra en kvinna istället för en man. Såg jag dessutom till att karaktären var kjolbeklädd löste jag även ben problematiken som jag fasat lite för.  Jag valde att göra Gunvor ljushyad för jag tycker att det är roligt med stora öron och näsa. Skulle hon fått de attributen och om jag skulle gjort henne mörkhyad skulle jag till 99% säkerhet fått en kommentar på detta, vilket jag inte va så sugen på.  Mitt största problem var att få Gunvor att stå stadigt. Något jag inte tänkte tillräckligt på fören efteråt. Detta fick lösas med att hon fick hänga i fiskelina. Rockringen fick manövreras med fiskelina och även Gunvors armar ibland när de inte stannade kvar i positioner som jag ville.  Eftersom vi sätt Johannes Nyholms film las palmas och hans marionetter så tror jag att tanken att använda fiskelina till lite allt möjligt var närmare i tanken än det skulle varit annars. Jag gjorde det klassiska misstaget att ställa in långt skärpedjup på kameran men lät den va på autofokus. Vilket innebär att jag har gjort livets suddigaste film. Även att minimera ljusets påverkan utifrån var svårt, trotts persienner, tejpade skynken framför fönstren och olika inställningar på kameran för att få samma ljusfärg va svårt. Jag känner att jag har lärt mig väldigt mycket och jag har gjort många av de nybörjarmisstag som mina elever troligtvis kommer göra.  Jag har även lyckats flytta på bord , stativ och scenografi under skapandet av min stop motion film.

Plastelinan var enligt för mig för mjuk att jobba med, så jag la in den i kylskåpet ibland i hopp om att den skulle bli lite mer fast. Allt som allt till Gunvor har jag använt mig av ståltråd ( som bör varit tunnare), aluminium folie, plastelina, tyg, sytråd, tejp, fiskelina och 2 knappar.