Katalogtext.
SAME SAME BUT DIFFERENT.
Med ett avstamp i katolska kyrkofönster och en fascination för hur människor porträtterades förr utvecklades tankar kring genus, religiös eller kulturell tradition, porträtterande, avbildande normer och skönhetsmani eller en motreaktion.
Utan att vilja bli vare sig politisk eller ta ett religiöst ställningstagande hade jag en önskan om att det skulle få handla om betraktaren. Betraktarens tolkning utifrån dennes ingång.
Sherrie Levin sa en gång att “A picture is a tissue of quotations drawn from the innumerable centers of culture.” Och att “The birth of the viewer must be at the cost of the painter.” Sherrie Levin Appropriation 2009 s.81
Från de citaten och projektets grund som vilar på appropriation känns det fel för mig att ge uppmaningar genom förklarande text av vad betraktaren ska se, känna och tycka om mina foton. Jag ger betraktaren tolkningsföreträde. Genom att sätta appropriationsbegreppet på en gestaltning har du redan ändrat dess ursprungliga innebörd, som en uppmaning att ändra konstnärens intention. Så vem är jag att säga vad som är rätt och fel?
Fotografen Irving Penn fotade bland annat marockanska kvinnor 1971 och frågorna som uppstår kring fotot är enligt mig betydligt mer intressant om det tas ur sin kontext och sätts i ett nutida eller oberoende sammanhang. Med hans foto som förlagor och med en fascination för det suggestiva i bilderna tog projektet fart. Betraktaren får ett sammanhang och kanske en antydan men ingen direkt presentation i om vilket genus, samhällsklass, etnicitet, stil eller tid det rör sig om. När det inte finns några ansikten utan bara gestalter i ett foto, vad läser vi in då? Vad blir det viktiga? Hur mycket påverkar vår kultur och våra förutfattade meningar vår tolkning?
Oberoende av om betraktaren enbart ser mitt foto som en tygövertäckt gestalt eller börjar fundera kring konceptet, är det både med en glimt i ögat och med ett uns av allvar mina tankar kretsar kring fotografierna och mina gestalter i tyg.
Vi lever i ett multinationellt och kulturellt samhälle där respekt och acceptans är det som krävs för att vi ska kunna leva med varandra trotts olikheter.
Ur och genom det måste vi också kunna tala om våra skillnader utan att det blir direkt dömande eller utpekande. Att mitt arbete blev enbart en fråga om seder och bruk i vissa religioner var inte min avsikt men för att symbolerna var så starka gick det inte att undkomma. Problematiken följdes av att jag, en tillsynes klassisk svensk medelsvensson talar om ”de andra”.
Slutet av projektet kom inte att handla om det suggestiva i bilderna utan all energi gick istället till frågan, hur får jag fram min fascination utan att tolkningen enbart blir ett religiöst ställningstagande? När slutade mitt tyg vara en religiös beklädnad och hur kunde jag svepa in människor och objekt för att den tolkningen inte skulle uppstå?Det jag ställer ut är istället en fundering. Historien har gjort sitt avtryck på hur vi läser in min version av Irving Penns bild, och vad har hänt sedan 1971 som eventuellt gör min bild stötande?
